Draperier och filtpenneteckning

Sextiotalet hade gett ett nytt medium i form av det textila konstverket, och textilens mjukhet inspirerade till en bildvärld där Rodhe med böljande linjer och enkla figurer i perspektiv leker med bildens djup. Men det innebar även det fruktbara mötet med tryckaren Ove Löf som visade på möjligheterna att arbeta med serigrafi. Under denna tid och en bit in på sjuttiotalet arbetade konstnären med snabba skisser utförda med enkla filtpennor, varav många finns bevarade i stiftelsens samling. Rodhe var medveten om att materialet inte var beständigt, men det gav honom möjlighet att utforska ett direkt uttryck och filtpennans transparens gav ett bildrum liknande det han använt sig av i väven Tecken i arkivet, 1970, där veckbildningar ger rörelse och rum. Serigrafin var en teknik som passade väl in för denna typ av arbete och gjorde det möjligt att bevara teckningarna, vilket tillsammans med en större beställning av grafiska blad från Konstfrämjandet ledde till ett flöde av verk. (Blomsterstaket, 1971). Många verk, som serien med draperier, har just det textila som motiv, Draperi blå, 1971. Draperier och draperade figurer lever sitt eget liv i det grunda bildrummet som i Ingivelsen, 1972 och Besöket, 1972. Ett annat tema som ofta ses i dessa verk är Speglingen, som i Nyfiken, 1972. 1970–1972 arbetade Rodhe fram en stor samling blad för Konstfrämjandets utställning ”46 serigrafier”, flertalet av dessa är baserade på filtpenneteckningar och på de lekfulla Teckenfigurerna.